Då var den dagen här. Dagen då jag lämnar Invercargill. Visst det ska bli kul att komma hem, men jag vill inte. Jag vill inte. Jag kommer att gråta så sjukt mycket. Just nu känns fem månader som en evighet.

Om lite mer än en timma åker vi till flygplatsen. Vi ses på tisdag...

Imorgon är det min sista skoldag. Konstigt känns det. Jag måste sälja min skoluniform innan skolan så jag får ha på mig mufti. Det bästa är att jag går på sommarlov och det värsta är att jag inte får ha på mig min skoluniorm mer. Jag sa till Lena att jag tänkte ta på mig unformen när jag kom hem idag och gå runt i den resten av kvällen.
Jag var inte i skolan idag. Jag och Rosario följde med Lena till tatueringsstället för idag skaffade hon tatuering. Jag var minst lika nervös som henne (hon var bombsäker på att hon skulle bryta min hand) och vågade först inte titta. Men det var ingen fara. Vi gick på Starbucks två gånger. Före och efter. Vi köpte kaka till vår sista biology period och efter tatueringen bestämde jag och Lena att vi fick lov att köpa några sista kläder som belöning. Hon för att hon överlevt tatuering, jag för att jag överlevt att titta på.

Jag hade tänkt gå på min sista rugbyträning men Jason skippade sin träning så jag bestämde att jag ville hellre vara med honom medan jag fortfarande kan. Jag har inte kunnat vara med honom hela veckan för han har haft production varje kväll. Jag var och tittade igårkväll med Rosario. Det var tråkigt. De var ganska dåliga och skämten var sjukt torra. Men i alla fall. Vi tittade på "Bridesmaids" och googlade hundraser.

och idag har vi varit tillsammans i 8 månader :)

Min sista måndag i Invercargill. Jag har skrivit namn på och sorterat 100 papper för min och Jasons survey. Efter skolan hade jag rubyträning (för vi hade ingen match den här veckan). Min näst sista skills training. Vi gjorde nåra ball drills och övade på att "dyka" och att glida så vi var ganska leriga. Sist spelade vi touch (rugby utan tacklingar). Det var kul.

Både Lena och Jason har production föreställningar varje kväll måndag-torsdag så jag är lite ledsen, för jag ville vara med men var inte tillräckligt bra så jag fick inte. Och de har inte tid att vara med mig vilken är lite tråkigt med tanke på att det är vår sista vecka.

Jag har en vecka kvar. Jag vet inte hur jag känner om att åka hem. Jag saknar Sverige, massor. Kan man få ta med sig ett extra bagage som väger en aning mer än 23 kg?

I fredags hade vi en farewell dinner med STS. Maten var äcklig (josefine: här snackar vi knulor).
Lena sov här igår för hennes familj var i Dunedin för Imogen's gymnastiktävling. Vi åkte till town och köpte godis att ta hem för Lena's vänner tänker skicka tillbaka henne om hon inte har med sig godis hem från NZ.

Och jag sitter och dödar mig själv över en uppsats jag varken vill eller kan skriva. P.E kan ta och gräva ner sig i ett hål.

Stewart Island var okej, det regnade men inte spöregn. Det var kallt och jobbigt. Jag var sjukt öm när vi kom tillbaka. Första natten var campingplatsen lerig. Vi hörde kiwifåglar på natten. Det bästa var andra dagen när vi kom ut ur bushen till stranden där vi skulle campa, Maori beach. Vi hade en brasa på stranden.

Jag fick inte spela rugbymatchen i måndags vilket var sorgligt för det var den sista matchen jag är här för. Igår gick jag på fitness före skolan och idag hade vi träning. Vi lärde oss att tackla backifrån. Jag har träningsvärk.

Det är 10 dagar kvar tills jag lämnar Invercargill. 10 dagar (!!!).

Igår gick jag på bio med Lena. Vi såg What to expect when you're expecting. Det var en väldigt roligfilm.

Jag var med Jason idag. Vi shoppade rugbysaker. Jag är numera ägare av min alldeles egna rugbyboll. Nu när jag är en rugbyspelare så är det ett måste. Den har kiwifåglar på sig. Coolt va? Jag har också häftiga träningsstrumpor. Blågula. Kommer vara supersnyggt med mina orangefärgade boots. Oh yes.
Jason blev tillsagd när han satt på en rosa elefant inne på countdown (mataffär). Vi gick på starbucks. Jag är lite ledsen för vi har bara fyra veckor kvar tillsammans.

Idag hade vi rugbyträning efter skolan som vanligt. Vi tränade tacklingar vilket vi gör typ varje vecka. Vi missade vår match i måndags för vädret var vidrigt så den blev inställd. Vi spelar istället Blue Mountain nästa fredag och jag är flanker. Förmodligen blindside.

Imorgon har vi teachers only day så vi är lediga. Och på måndag är det Queen's birthday vilket betyder långhelg. Det ska bli sjuktskönt.

Jag har spenderat de senaste timmarna lyssnandes på låtar som var fettbra i låg- och mellanstadiet, samt kollat igenom alla mina prylar och funderar över vad jag ska skicka hem. Lite flashback till ett år sedan när jag packade min rosa resväska. Jag har tittat på mitt bungy jump och läst brev. Det känns skumt.

Saker jag kommer att sakna:
1. Jason
2. Värdfamilj och vänner
3. Milo (hunden och drycken)
4. Skoluniform
5. Rugby
6. Skittles
7. Att jag inte behöva satsa i skolan
8. Att prata engelska

Det känns som att allt kommer att vara på allvar efter att jag kommit hem. Trean och sen måste jag bestämma mig för vad jag vill göra för resten av mitt liv.

Hej Sverige,
Imorgon är det fem veckor kvar tills jag lämnar Invercargill. Hur snabbt har tiden inte gått? För ett år sedan laddade jag förfullt inför mitt utbytesår och nu har mitt år nått sitt slut. Det är galet hur snabbt ett år går.

Många av mina förväntningar blev aldrig av. Jag fick aldrig ett gäng kiwivänner. Mycket beror på hur vana de är vid utbytesstudenter här. Man är bara en i mängden. Men under mitt år som utbytesstudent har jag sett mer än någonsin, skaffat vänner för livet, blivit kär, gått på bal, insett hur bra det är med lokaltrafik och hur bra mamma är på att laga mat, jag har lärt mig hur man tvättar kläder (kind of, bortsett från snedsteg med färgade jeans) och hur underbart skönt det är att ha skoluniform. Jag har utmanat mig själv med att hoppa bungy jump, bygga och sova i en snögrotta, paddlat kajak och vandrat (+ kommer att vandra i tre dagar), jag har provat white water rafting och zorbing. Jag har gått utanför min comfort zone och funnit mitt manliga jag genom att provat spela rugby och insett vilken kul sport det är. Bäst av allt, jag har insett hur lyckligt lottad jag är.

Jag kommer alltid att kunna tänka tillbaka på den här upplevelsen som ett utav de bästa åren i mitt liv. Nya Zeeland är det vackraste landet jag någonsin sett. Det går inte att förstå hur vackert det är förän man sett det med egna ögon. Jag vet inte när, men en sak är säker och det är att jag kommer att komma tillbaka. Till Aoteraoa - the land of the long white cloud.

Idag hade vi träning igen. Det var rätt kul. Vi hade någon specialtränare som hjälpte oss med the basics. På måndag kommer jag få maximal speltid för det står mellan mig och Jess om vem som får följa med på exchange till en annan skola om två veckor. Så om jag spelar bättre än henne på måndag så får jag åka. Hoppas!

Igår vandrade vi i typ 5 timmar. Jag ser inte fram emot Stewart Island för då kommer vi att göra det tre dagar i rad och tälta... Det lär säkert spöregna. Och så kommer jag att gå vilse och frysa ihjäl eller svälta. Oh yeah.

I måndags spelade vi vår tredje rugbymatch. Hittills har jag spelat som en flanker. Tjejerna vi spelade den här veckan spelade riktigt fult. Det första som hände när jag kom på planen var att jag fick en smäll i ansiktet. Ni skulle sett vad vissa av dem gjorde. Men en av deras spelare lämnade tydligen planen i ambulans. 47 - 15 till dem.

Imorgon ska vi på tramping trip till Monowai. Vi lämnar skolan 06.00 och kör 2 timmar till lake Monowai där vi vandrar i några timmar. Hoppas vi får bra väder...

Om vi inte märkt att vintern är här märkte vi det definitivt idag när vi hade rugbyträning i spöregn och hagel. Ursäkta språket med fy tusan vad kallt det var. Vädret var helt okej när vi satt innomhus men när vi gick ut för att träna började det ösregna och hagla. Woho.

Igår skulle jag ha haft fitness training på morgonen och tramping på eftermiddagen men jag var hemma med en huvudvärk som jag haft konstant sen i måndags. Den verkar inte vilja ge med sig. Kan bero på att jag fick några smällar i huvudet under måndagens rugbymatch. Vi spelade mot Central Southland och fick spö. 81 - 0 till dem. Men jag fick omkull två tjejer helt själv. Stolt.

Ikväll ska vi gå på bal. Jag har tagit världens längsta dush och rakat benen och målat naglarna. Det är världens hype. I princip det ända vi lärde oss i skolan igår var vilken färg allas klänningar är. Jag är så trött på det. Men idag är det dags. Lena och Lilli kommer hit om någon timma eller så för att fixa hår och smink. Alana är en föredetta frisör så hon ska fixa det åt oss. Alla andra betalar massor för nagel-, smink- och hårappointments och vi får det gratis. Yay.

Min balklänning är lång, navy, öppen i ryggen med band som korsar över och sparkles på sidan. Det är svårt att förklara men jag lägger upp bilder om någon dag eller så. Min efterbalklänning är kort och puderrosa.
Det är tydligen inte accepterat att jag endast kan nämna bilar vid färg men Jason och jag kommer åka till balen i en gammal och grön bil.

Idag var jag i skolan klockan 7.15 för (early morning) rugby fitness training. Det var inte lika jobbigt som förra veckan för vi gjorde mest skills training. På eftermiddagen vandrade vi med outdoor rec. Bluff hill. Hill. Uppförsbacke i nästan en timma kommer att kännas imorgon. Sen två timmar till med upp och ner. Men nästa vecka vandrar vi i fyra timmar off-track. Tjoho!

Idag spelade jag min första rugbymatch och jag har blåmärken efter spikskor som bevis. Vi spelade mot Girls High och förlorade 49 - 15. Men det var tydligen en bra match, förra året fick de inga trys men idag fick vi några.
Men jag hade kul. Jag spelade flanker (en forward) vilket jag förmodligen inte kommer att spela framöver men jag var sub idag så jag är glad att jag fick spela. Nästa vecka möter vi Central Soutland på hemmaplan. Och Ella och Saskia är med i det laget. Vi ska göra mos utav dem, hehehe.

Ibland saknar jag att prata svenska. Sverige är ett rätt bra land att bo i ska ni veta. Det finns mycket jag saknar, men jag vet att jag kommer att sakna Nya Zeeland minst lika mycket. Mer. Jag vill inte komma hem.. Jag kommer att gråta krokodiltårar den 1:a juli när jag lämnar Invercargill.

Vi var på en dagstrip till the Catlins idag. Konstigt att man kan vänja sig vid palmer och gigantiska ormbunkar, vattenfall och imponerande klippor, berg och kullar som får Sverige att verka platt som en pannkaka. Landskap som fick mig att häpna för nästan ett år sedan är inte lika exciting nu.

ps. jag saknar er...

Igår behövde jag inte gå till skolan för vi hade stage challenge. Vi träffades vid teatern klockan kvart i 9, men jag och Jason var tidiga så vi satt och pratade i en halvtimma först. Temat på vårt uppträdande var travelling och jag dansade med Jason i den franska scenen. Vi fick öva på scenen tre gånger och efteråt fick vi fritid i fyra timmar så vi gick på starbucks och köpte skor åt Jason (han trampade i hundbajs med sina skolskor som han skulle ha på balen häromdagen, det fick mig att skratta. Ni skulle vart där). Ella, Saskia, Niko och Sandy (var på nordöresan) var med i Central Southlands bidrag. De vann förövrigt.
Vi fick äckligt mycket smink vilket kändes väldigt ovant för jag har slutat använda smink sedan jag kom hit. Jason hade en gigantisk mustach. Den bleknade lite och hälften av den var i mitt ansikte så jag såg ut som att jag smort in mig med smuts. Vi gick till Burger King så.

Idag har jag varit på gymmet och imorgon ska vi åka till the Catlins.