I fredags fick jag (som sagt) min Application for Student Visa på posten så idag har jag tillsammans med min mor och min far fyllt i dessa miljontals papper. Nu är mot förmodan nästan allt ifyllt. Jag behöver två passfoton som jag ska gå och få tagna imorgon eller på tisdag, och vi ska ringa STS och fråga om ett par saker. Men annars är det klart. Målet var att skicka in ansökan innan veckoslutet. Nog kan jag säga mission accomplished!

ph weheartit.com

Jag kom precis hem från gymmet. Jag gick 4 km dit, sprang 5 km på löpbandet och körde mitt vanliga styrkepass. Jävlar vad bra det känns efteråt! Igår lyckades jag faktiskt släpa mig ut i spåret och springa 5 km, och det kändes lättare än någonsin (fast att jag fick flugor i ögonen (blä)).

Jag borde släpa mig ut och träna, men jag är dödstrött. Fast att jag bara har legat och jäst. Jo, jag har städat mitt rum också. Och dammsugat upp min concealer. Bra jobbat!

Två månader kvar!

Leo tycker inte att det är kul att vara blöt. Han duschat, för han blev smutsig när han var ute och gick. Livet är hårt.

Gissa om jag blev glad när jag kollade mejlen förut och såg att jag fått ett mejl från min värdfamilj. Först vågade jag inte öppna det, men mamma tvingade mig och nu har jag läst det. De har som sagt ett helt gäng kor och båda föräldrarna är mjölkbönder. De har fem hästar: två ridhästar, en som de ska rida in, en åring och ett föl.

Om två månader blir det hejdå Sverige och hej dairy farm i Southland, New Zealand!

Igårkväll skrev jag ett mejl till min värdfamilj. Jävlar vilken ångest jag hade. Jag kunde inte bestämma vad jag skulle skriva i ämnesraden, hur jag skulle börja, vad det skulle stå och hur jag skulle sluta. Men till slut skickade jag iväg ett litet meddelande. Frågan är bara om jag vågar kolla om de har svarat lite senare (loggade in alldeles nyss, men man får väll räkna med att de svarar på kvällen och klockan är bara strax efter halv sju i Nya Zeeland).

Jag vill (och jag tänker nog) gå till biblioteket efter skolan och låna lite böcker om Nya Zeeland. Inte så oväntat kanske. Men jag är en aning nervös nu. När jag tänker på allt pirrar det till i magen. Det är snart. Det är inte ett år eller ett oändligt antal månader kvar.

Jag borde ju plugga.

Jag kom nyss hem efter att ha suttit barnvakt. Nu har jag sparat ihop pengar till reflexskärmen som jag beställde igår. Hoppas att den kommer snart. Jag beställde även present till min värdfamilj, mer om det när den kommer.

Nu har det stora ögonblicket då jag ska skriva ett mejl till min värdfamilj kommit. Men vad ska jag skriva? Seriöst. Jag har ingen aning.

Hemma från avresemötet som var kortare än väntat. Det mesta de snackade om har jag redan hört förut. En man som representerade en organisation som sköter placering i USA fick oss att mentalt göra oss av med alla expectations genom att hälla ut dem ur ett imaginärt glas. Vi fick röda t-shirtar och gula ryggsäckar som vi måste ha på oss under flygresan. Snyggt värre! Ett som är säkert är att vi utbytesstudenter kommer att sticka ut på flyplatsen.

Jag pratade med en STS-representant om den uteblivna informationen om min värdfamilj. Tydligen har Sofia som jag mejlade med förut slutat, och Peter som kontaktade mig angående min värdfamilj i februari är inte kvar på kontoret. Så mitt placeringsbrev har antagligen glömts bort. Jag fick en mejladress till hon som har hand om detta och nu har jag mejlat så jag får förhoppningsvis information till veckan. Håll tummarna!

Idag ska jag på det sex timmar långa avresemötet med mami. Det börjar klockan 11 så vi måste åka vid 10-tiden. Nu ligger jag och jäser i soffan, så jag måste klä på mig snart. Jag är tillbaka ikväll!

Fan fan fan i helvete att jag inte är 18 än. The Naked and Famous spelar på strand i Stockholm i juni och det är åldersgräns på 18.

Min absoluta favoritlåt är skriven av det Nya Zeeländska bandet The Naked and Famous. Den här låten får det att spritta av glädje i mig. Jag blir så jävla glad och det ända jag vill är att springa, hoppa och sjunga för full hals.

Texten är vacker. Den vackraste beskrivningen av ungdomsåren jag någonsin hört. De är geniala, enligt mig.

Igår fick jag en friend request från en viss Lena från Tyskland. Min framtida värdsyster alltså, för de som inte vet. Hon är ett år yngre än mig och väldigt kort att dömma av bilderna på hennes profil. Vi snackade en liten stund och det visar sig att hon har skrivit till Delwyne (värdmamma) som har skrivit tillbaka. Jag är så avundsjuk! Jag har vetat om att jag har fått familj sedan i februari. Men nu har det gått mer än två månader och jag har inte fått mina placeringspapper än. Något mer än var de bor och vad de heter har jag inte fått reda på. Jag skulle vilja ha en mejladress åtminstone! Lena berättade att de har 600 kor och 6 hästar, och vi kommer att ha egna sovrum.

Imorgon ska jag och mamma på ett sex timmar långt avresemöte med STS. Det är förmodligen sista STS-grejen innan avresan i juli. Jag hoppas att jag får veta mer om min familj då.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag hade ju tänkt göra om arbetet för att stoppa kiwifågeln från utrotning. Men det känns som att jag borde göra något vilket jag nog inte kan. Så nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Jag funderar på att skriva om southern lights, eftersom att det förekommer i Invercargill där jag ska bo. Jag funderar även på ett arbete om Nya Zeelands natur, kanske en jämförelse mot den svenska? Men jag vet faktiskt inte. Hur skulle jag genomföra något sådant och vad skulle jag skriva i rapporten? Vad ska jag göra?

Jag ut som att jag har varit med i ett slagsmål. Min första blåtira. Ärligt talat hoppades jag lite på att få en. Nu kan jag gå omkring och skryta om hur många gangsters jag har slagits med. Hehe.

Idag har jag sovmorgon vilket är hur skönt som helst. Sovmorgnar får man väll aldrig nog av.

Kul att man lyckas stänga igen bildörren på ögat. Javisst är jag duktig! Som tur är blev jag inte blind. Kunde ju ha slutat illa det här. Jag som hade tänkt träna och allt. Jag var till och med frammech så smäller jag igen bildörren rakt på ögat. Jävla vilken chock jag fick.

note to self: ha inte huvudet ivägen för bildörren!

Eftersom jag går andra året på gymnasiet är det dags för mig att bestämma vad jag vill göra för projektarbete som jag kommer att göra i trean. Eftersom jag ska bort nästa år ska jag inte har bråttom, jag får bestämma vad mitt projekt kommer att handla om när jag kommer tillbaka. Men tyckte att det skulle vara bra om jag bestämde mig nu, för min skull. Annars kan jag ha problem med att komma igång när jag kommer tillbaka, jag kommer att ha en längre startsträcka än de andra så att säga. Plus att jag har en fantastisk möjlighet att göra mitt projekt på något om Nya Zeeland. Vilket är vad jag planerar på att göra.

Eftersom jag läser natur måste jag göra ett vetenskaprelaterat projekt, och helst även fotorelaterat eftersom jag läser fotoinriktning. När jag först började fundera ville jag göra ett projekt om mitt år enbart. Jag skulle presentera erfarenheter, uppmuntra yngre elever att åka och gå ut i yngre årskurser och prata. Jag skulle också göra någon form av vetenskaplig undersökning genom att skicka ut en enkät om studentutbyte. Men som det visade sig blir det inte vetenskapligt nog. Det finns ingen biologi, kemi eller fysik i ekvationen. Synd egentligen för jag var verkligen bli exhalterad över det. Men jag fick tänka om.
Jag var också tänkt på att göra mitt projekt om något som rör miljön. Jag vet att jag skulle vilja göra ett projekt som har något att göra med biologi, eftersom de övriga till är inte riktigt min favorit ämnen. Biologi å andra sidan är jag bra på och jag tycker att det är kul. Vad är då min nya projektidé? Det heter Save the kiwi uppkallad efter och inspirerad av en organisation/välgörenhet med fokus på att förhindra utrotning av kiwifågeln.

Jag inspirerades även av den här videon (inbäddning är inaktiverad på begäran):
http://www.youtube.com/watch?v=4Be5XYhkEnI

http://www.savethekiwi.org.nz/

Idag har jag tillsammans med ett gäng av de andra fotoeleverna fotograferat personalen på komunhuset. Bilderna ska användas till deras infranät. Ett par timmar porträttfotografering med andra ord. Väldigt kul var det! Dessutom är det toppen bra att ha som referens om jag någongång ska söka ett fotorelaterat jobb.

Jag blev väldigt sugen på att införskaffa en reflexskärm. Jag är väldigt snål, och köper typ aldrig kameraprylar för jag har aldrig råd och jag orkar inte spara. Så jag lägger pengarna på annat istället, hehe. Nu har jag ju en del pengar sparat men de pengarna är ju tänk att jag ska ha i Nya Zeeland. Hur som helst så känns en reflexskärm som ett bra köp. Den är ju ett bra alternativ till en massa blixtar och man kan komma långt med en. Jag har kikat lite och det verkar som att man kan komma undan riktigt billigt. En 5 i 1 reflexskärm kan man köpa för 300 kr. Billigt!


ph. www.tvspelsweb.se

Kom hem från gymmet för drygt en timma sedan och ska strax ta en dusch. Idag har jag inte gjort särskilt mycket, inte igår heller. I fredags var Sanna och Anna här, vi gjorde sushi och de sov över.

Och bara by the way så stör jag mig sjukt mycket på hur fula bilderna blir när jag ladda upp dem. Skärpan försvinner helt och hållet. Tummen ned för uppladdningsverktyget!!

Under tisdagen tog vi tåget till Uranienburg där vi besökte Sachsenhausen koncentrationsläger som ligger några mil utanför Berlin. Det är verkligen värt att besöka. Inträdet är gratis. Det var nästan obegripligt att jag stod på samma ställe där människor hållts fångna i så hemska förhållanden. Det är viktigt att man inte glömmer bort vad som hände, för det får inte hända igen.


Vi tog tåget från Friedrichstraße till Uanienburg vilket tog nästan 45 min.




Sachsenhausen ligger ca 2 km från Uranienburgs tågstation.


En översikt över området. Den trekantiga inhägnaden är själva fångdelen.


Museumdel.


Ingång till fångdelen.


"Arbeit Macht Frei" stog det på grinden in till själva "lägerdelen" vilket betyder Arbete gör en fri.


"NEUTRALE ZONE. Es wird ohne anruf sofort scarf geschossen" vilket betyder ungefär "Neutral Zon. Du kommer inte att kallas tillbaka, skjuts omedelbart." Den neutrala zonen var ungefär två meter bred och precis vid strängslet. Om fångarna betredde neutrala zonen blev de omedelbart skjutna. Ibland rusade fångar rakt över zonen och in i staketet när de inte orkade mer. Jag läste även att vakterna roade sig med att ta fångarnas hattar och slänga in dem i den neutrala zonen; de skjöts om de försökte hämta hattarna, men även om de lät bli.


Här stog tidigare baracker.


En utav barackena som fångarna bodde i. Idag finns det bara två stycken kvar. De ser dock inte ut exakt som de gjorde under andra världskriget. De ha nämligen brunnit och är återuppbyggda med en del originaldelar.


Här tvättade fångarna sina fötter. På mognarna när de hade väkts hade fångarna en kot stund att tvätta sig. De stängdes flera stycken in i små tvättrum där det var så trångt att man var tvungen att kämpa för att kunna tvätta sig.Det hände att SS-vakterna dränkte fångar i fotbassängerna.


Sovsal. De klämdes in så många att de kunde ligga flera stycken i samma säng och det var nästintill omöjligt att vända sig i sömnen. Om man behövde gå på toa under natten riskerade man att förlora sin liggplats.


Fängelsecell. Vissa fångar fick sitta i mökercell i flera veckor i sträck. Cellen var kolmörk och de fick varm mat endast någon gång ibland.


Här hängdes fängelsefångarna upp i armarna.




I källaren till huset där köket låg. I källaren satt fångar som hade kökstjänst och skalade potatis. Det fanns fler målningar på väggen. Samtliga målningar målades dock efter andra värdskriget, då ryssarna hade tagit över lägret och höll politiska fångar och krigsfångar.


Kökshuset hade gjorts om till museum om olika fångar. Här fanns bland annat "Book of the dead". Jag läste att fångar fick agera försökskaniner och pröva skor som skulle användas av tyska armén. De fick springa över en terrängbana. Men inte nog med det. SS-vakterna tyckte att det var "kul" att låta fångarna springa i för små skor bärandes på tunga säckar.










"In memory of the victims of Sachsenhausen concentation camp"


Krematiorierna.


När ryssarna tog över byggdes lägret ut med en extra del.

Vi såg även sjukdelen. Där utfördes även de hemska experimenten. Vi såg operationsbord där de dissikerade fångar som hade dött och källaren där lik förvarades. De prövade bland annat hepatit virus på helt friska pojkar mellan 8 och 15 år. Det värsta ä att de skar ut bitar av levern medan de va vakna, helt utan bedövning. Fångar som hade tatueringar kallades dit men kom aldrig tillbaka. När fångarna sedan befriades hittade man bukar med skinnbitar med tatueringar.

Jag håller på att redigera bilder till ett inlägg om vad vi gjorde under tisdagen i Berlin. Det är inte lite bilder kan jag säga. Jag är väldigt sugen på att göra vinklad redigering i bilderna med tanke på vad det handlar om. Men jag gör bara nödvändiga justreringar den här gången, så gör jag kanske en vinklad bildserie i reportageform senare.

Idag klarade jag mitt mål med uppdrag bättre-kondition! Hittills har jag sprungit 5 km på ungefär 32 minuter (löpband). Men idag bestämde jag mig för att jag tänkte klara att springa på under 30 min. Vilket jag också gjorde. Och med lite marginal dessutom. Med bara en vecka kvar till Coopertestet var det ju rätt bra att jag klarade mitt mål.

Det här blev inte den värsta dagen i världshistorien. Huvudvärken gick över jag det blev en fin dag. Den extra tiden på morgonen i skolan resulterade att jag kom en bit på vägen på min labbrapport till biologin vilket betyder att jag inte behöver skriva något på den ikväll. Vi slutade tidigare än vad jag trott att vi skulle och jag hann hem och dricka en kaffe innan jag skulle sitta barnvakt. Och trots att ungen var ovanligt grinig så kändes det helt okej.

Vädret har ju inte heller varit helt fel. Ärligt talat tror jag att jag är en nyans brunare än när jag gick hemifrån imorse.

Kul att jag har missat att första lektionen var inställd och att jag sitter i skolan fast att jag kunde tagit sovmorgon. Jag har verkligen ingen list att göra något vettigt, men jag borde. Dessutom ska vi på studiebesök i eftermiddag som förmodligen kommer att dra ut på tiden. Vore det inte fantastiskt om jag inte hinner till när jag ska sitta barnvakt? Ovanpå det sov jag rent utsagt skitdåligt inatt, med andra jag sov knappt, och jag har en vidrig huvudvärl. Det finns ett uttryck som beskriver hur jag känner just nu: FML

Bilderna är tagna på marknaden på Alexanderplatz. Vi var där/passerade där i stort sätt varje dag. Där köpte jag min drömfångare som jag visade tidigare.

Jag kom hem från gymmet för ungefär en timma sedan. Jag sprang 5 km på löpband. Jag har inte sprungit sedan i onsdags, men jag är nära mitt mål nu. I alla fall när jag springer på löpband för då kan jag pressa mig själv på ett annat sätt. Om jag kan välja hastighet pushar jag mig själv att springa snabbare. Medan när jag springer ute i spåret lägger mig i en hastighet som känns bekvämt.

Den här veckan har jag gjort någon form av träning sex dagar av sju. Det känns jättebra!

För första gången på två månader ska jag läsa en bok som jag själv vill läsa. För första gången på två månader har jag inte så mycket plugg att jag känner mig slutkörd, även när jag inte måste göra något skolarbete. Dead to the world och en smoothie i solen. Jag gillar det.

På måndagen, efter att ha besökt Kreuzberg, åkte vi till Checkpoint Charlie som är en av de mest kända gränsövergångarna mellan Öst- och Västberlin. Där kunde man ta bild med två snubbar utklädda till amerikanska soldater. Lillebror tyckte att det var spännande och köpte även en rysk soldathatt. Vi gick även på Haus am Checkpoint Charlie som är ett museum om gränsövergången, Berlinmuren och hur folk på olika sätt lyckats (och misslyckats) ta sig över muren.

Under måndagen besökte vi bland annat stadsdelen Kreuzberg som ligger i sydöstra Berlin. Där ligger Kleidemarkt Colours (andra bilden) där man kan köpa second hand kläder till kilopris. Dock hittade vi inget där. I Kreuzberg hittade jag den fina gröna kjolen som påminner om min framtida skoluniform på en second hand butik som heter Checkpoint och ligger på Mehringdamm.

Hittills har den här fredagen varit så värd! Sovmorgon till 10, visserligen hade vi nationella Engelska B written part men det gick bra. Jag var inte orolig innan då jag inte har några större problem med engelska. Sedan på eftermiddagen fick jag reda på att jag fått MVG på kursprovet i Biologi B. Det är soligt och jag har fått en massa beröm för mitt fotoprojekt. Nämn något som kan göra idag bättre. Efter skolan följde Sanna med mig till HM och jag köpte ett linne som jag har spanat lite på och sen gick vi och köpte frapino. Ikväll ska jag nog bara dega. Underbart!

blev inte riktigt som det var tänkt innan. Det visade sig att den 50 cm höga bilden blev 10 m lång vid utskrift. Därför funkade inte riktigt min grundidé. Istället hänger nu ett 10 meter långt panorama på väggen i skolan. Med i utställningen finns även två andra mindre bilder; en utav mina första lite mindre panoraman och ett 360-panorama taget vid slottet inne i Stockholm.

Jag älskar känslan av att komma hem efter en joggingtur. Särskilt när man mindre än en timma innan låg på soffan och försökte komma på bra argument för att lyfta röven ur soffan. Och när man springer längre än vad man tänkt från början för att det kändes bra. Jag springer fortfarande inte så snabbt som jag vill, men förhoppningsvis kan jag förbättra min tid.

Imorgon ska vi föresten montera upp mitt 360grader-panorama som Sanna var så himla snäll och följde med mig och fotade uppe på Ullnabacken. Fotoläraren har varit alldeles lyrisk och MVG:t var solklart. Hon har i alla fall fixat så att det blir utskrivet i jätteformat så att det kan monteras i en cirkel, om ni förstår vad jag menar? Den ska i alla fall monteras med hjälp av någon metallställning hängandes från taket. Jag tar med kameran imorgon så att jag kan visa vad jag menar med min lite oklara förklaring.

När jag kom hem idag väntade ett kuvert från STS. Jag har gått omkring och hoppats på mina placeringspapper, men det var inte dem. Istället var det en bunt papper med praktisk information om det kommande året, ett papper som måste fyllas i med mina betyg och den sista räkningen. Och i dessa papper fanns även avresedatumet för Nya Zeeland-gänget. Den 26:e Juli bär det av.

Vet ni vad? Matteläxor kan dra åt skogen. Hela Matte D kan dra åt skogen (och det kan få ta Fysik B med sig!).

Och så börjar ännu en helg gå mot sitt slut. Jag kom precis hem efter två timmar på gymmet och ska nu skriva färdigt lite grejer till kemin. Ni anar inte hur mycket jag längtar till sommarlovet. Stört mycket!
Igår var det ju valborg och jag kan ju säga att jag hade en väldigt ohändelserik kväll. Vi skulle går till en brasa men den hann slockna (andra året i rad som jag missar brasa!). Det slutade med att vi kollade på film istället. Men det är inte helt fel det heller. Tänk att nästa valborg kommer jag inte heller att se en brasa för då är jag på andra sidan jordklotet. Närmare bestämt i Nya Zeeland!