Då var den dagen här. Dagen då jag lämnar Invercargill. Visst det ska bli kul att komma hem, men jag vill inte. Jag vill inte. Jag kommer att gråta så sjukt mycket. Just nu känns fem månader som en evighet.

Om lite mer än en timma åker vi till flygplatsen. Vi ses på tisdag...

Imorgon är det min sista skoldag. Konstigt känns det. Jag måste sälja min skoluniform innan skolan så jag får ha på mig mufti. Det bästa är att jag går på sommarlov och det värsta är att jag inte får ha på mig min skoluniorm mer. Jag sa till Lena att jag tänkte ta på mig unformen när jag kom hem idag och gå runt i den resten av kvällen.
Jag var inte i skolan idag. Jag och Rosario följde med Lena till tatueringsstället för idag skaffade hon tatuering. Jag var minst lika nervös som henne (hon var bombsäker på att hon skulle bryta min hand) och vågade först inte titta. Men det var ingen fara. Vi gick på Starbucks två gånger. Före och efter. Vi köpte kaka till vår sista biology period och efter tatueringen bestämde jag och Lena att vi fick lov att köpa några sista kläder som belöning. Hon för att hon överlevt tatuering, jag för att jag överlevt att titta på.

Jag hade tänkt gå på min sista rugbyträning men Jason skippade sin träning så jag bestämde att jag ville hellre vara med honom medan jag fortfarande kan. Jag har inte kunnat vara med honom hela veckan för han har haft production varje kväll. Jag var och tittade igårkväll med Rosario. Det var tråkigt. De var ganska dåliga och skämten var sjukt torra. Men i alla fall. Vi tittade på "Bridesmaids" och googlade hundraser.

och idag har vi varit tillsammans i 8 månader :)

Min sista måndag i Invercargill. Jag har skrivit namn på och sorterat 100 papper för min och Jasons survey. Efter skolan hade jag rubyträning (för vi hade ingen match den här veckan). Min näst sista skills training. Vi gjorde nåra ball drills och övade på att "dyka" och att glida så vi var ganska leriga. Sist spelade vi touch (rugby utan tacklingar). Det var kul.

Både Lena och Jason har production föreställningar varje kväll måndag-torsdag så jag är lite ledsen, för jag ville vara med men var inte tillräckligt bra så jag fick inte. Och de har inte tid att vara med mig vilken är lite tråkigt med tanke på att det är vår sista vecka.

Jag har en vecka kvar. Jag vet inte hur jag känner om att åka hem. Jag saknar Sverige, massor. Kan man få ta med sig ett extra bagage som väger en aning mer än 23 kg?

I fredags hade vi en farewell dinner med STS. Maten var äcklig (josefine: här snackar vi knulor).
Lena sov här igår för hennes familj var i Dunedin för Imogen's gymnastiktävling. Vi åkte till town och köpte godis att ta hem för Lena's vänner tänker skicka tillbaka henne om hon inte har med sig godis hem från NZ.

Och jag sitter och dödar mig själv över en uppsats jag varken vill eller kan skriva. P.E kan ta och gräva ner sig i ett hål.

Stewart Island var okej, det regnade men inte spöregn. Det var kallt och jobbigt. Jag var sjukt öm när vi kom tillbaka. Första natten var campingplatsen lerig. Vi hörde kiwifåglar på natten. Det bästa var andra dagen när vi kom ut ur bushen till stranden där vi skulle campa, Maori beach. Vi hade en brasa på stranden.

Jag fick inte spela rugbymatchen i måndags vilket var sorgligt för det var den sista matchen jag är här för. Igår gick jag på fitness före skolan och idag hade vi träning. Vi lärde oss att tackla backifrån. Jag har träningsvärk.

Det är 10 dagar kvar tills jag lämnar Invercargill. 10 dagar (!!!).

Igår gick jag på bio med Lena. Vi såg What to expect when you're expecting. Det var en väldigt roligfilm.

Jag var med Jason idag. Vi shoppade rugbysaker. Jag är numera ägare av min alldeles egna rugbyboll. Nu när jag är en rugbyspelare så är det ett måste. Den har kiwifåglar på sig. Coolt va? Jag har också häftiga träningsstrumpor. Blågula. Kommer vara supersnyggt med mina orangefärgade boots. Oh yes.
Jason blev tillsagd när han satt på en rosa elefant inne på countdown (mataffär). Vi gick på starbucks. Jag är lite ledsen för vi har bara fyra veckor kvar tillsammans.