26.5

Hej Sverige,
Imorgon är det fem veckor kvar tills jag lämnar Invercargill. Hur snabbt har tiden inte gått? För ett år sedan laddade jag förfullt inför mitt utbytesår och nu har mitt år nått sitt slut. Det är galet hur snabbt ett år går.

Många av mina förväntningar blev aldrig av. Jag fick aldrig ett gäng kiwivänner. Mycket beror på hur vana de är vid utbytesstudenter här. Man är bara en i mängden. Men under mitt år som utbytesstudent har jag sett mer än någonsin, skaffat vänner för livet, blivit kär, gått på bal, insett hur bra det är med lokaltrafik och hur bra mamma är på att laga mat, jag har lärt mig hur man tvättar kläder (kind of, bortsett från snedsteg med färgade jeans) och hur underbart skönt det är att ha skoluniform. Jag har utmanat mig själv med att hoppa bungy jump, bygga och sova i en snögrotta, paddlat kajak och vandrat (+ kommer att vandra i tre dagar), jag har provat white water rafting och zorbing. Jag har gått utanför min comfort zone och funnit mitt manliga jag genom att provat spela rugby och insett vilken kul sport det är. Bäst av allt, jag har insett hur lyckligt lottad jag är.

Jag kommer alltid att kunna tänka tillbaka på den här upplevelsen som ett utav de bästa åren i mitt liv. Nya Zeeland är det vackraste landet jag någonsin sett. Det går inte att förstå hur vackert det är förän man sett det med egna ögon. Jag vet inte när, men en sak är säker och det är att jag kommer att komma tillbaka. Till Aoteraoa - the land of the long white cloud.


















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0