Ibland saknar jag att prata svenska. Sverige är ett rätt bra land att bo i ska ni veta. Det finns mycket jag saknar, men jag vet att jag kommer att sakna Nya Zeeland minst lika mycket. Mer. Jag vill inte komma hem.. Jag kommer att gråta krokodiltårar den 1:a juli när jag lämnar Invercargill.

Vi var på en dagstrip till the Catlins idag. Konstigt att man kan vänja sig vid palmer och gigantiska ormbunkar, vattenfall och imponerande klippor, berg och kullar som får Sverige att verka platt som en pannkaka. Landskap som fick mig att häpna för nästan ett år sedan är inte lika exciting nu.

ps. jag saknar er...