Igårkväll skrev jag ett mejl till min värdfamilj. Jävlar vilken ångest jag hade. Jag kunde inte bestämma vad jag skulle skriva i ämnesraden, hur jag skulle börja, vad det skulle stå och hur jag skulle sluta. Men till slut skickade jag iväg ett litet meddelande. Frågan är bara om jag vågar kolla om de har svarat lite senare (loggade in alldeles nyss, men man får väll räkna med att de svarar på kvällen och klockan är bara strax efter halv sju i Nya Zeeland).

Jag vill (och jag tänker nog) gå till biblioteket efter skolan och låna lite böcker om Nya Zeeland. Inte så oväntat kanske. Men jag är en aning nervös nu. När jag tänker på allt pirrar det till i magen. Det är snart. Det är inte ett år eller ett oändligt antal månader kvar.