Igårkväll vid 7-tiden kom vi tillbaka till Invercargill. Delwyne hämtade upp oss och vi åkte hem och åt middag. Riktig mat! Jag och Lena where like: real food!!!!! Efter att ha levt nästan två dygn på mueslibars och frystorkad campingmat var det hur gott som helst. Efter att ha duschat gjorde jag milo. Om jag har saknat milo. Jag är osäker på om jag berättat vad det är. Det är en nyazeeländsk version av varm choklad. Mycket godare än oboy. Under snow camp har jag saknat my heater, electric blanket, the shower, milo, real food, running water, toilet, internet.

Antar att ni vill veta vad vi har gjort där uppe på berget. Vi åkte från Hargest strax innan 8.30 am och kom fram till The Remarkables ski area vid 12-tiden. Jag måste bara säga att Queenstown är extremt vackert. Lake Wakatipu och bergen. Ärligt talat så är vattnet mycket blåare i Nya Zeeland. Om det nu går. Det är i alla fall hur fint som helst där. Det ser man inte varje dag. I alla fall inte om man bor i Sverige i vanliga fall.
   Vi gick uppför en skidbacke och en bit uppför berget innan vi kom fram till platsen där första gruppen hade byggt sina snow caves. Vi skulle egentligen fortsätta men vi bestämde oss för att expandera den andra gruppens caves istället. Jag, Lena, Shannon och Lorissa delade snow cave. Men vi byggde ut och byggde en tunnel till grottan brevid där de andra tjejerna sov. Så vi hade som en two bedroom apartment.
   Själva byggandet var definitivt det bästa delen för natten var inte så fantastisk. Det var kallt, blött och hårt att sova på snön. Liggunderlaget hjälpte inte speciellt mycket. Vi överlevde natten även om vi inte sov så jättebra. Jag låg mellan Shannon och Lena. Båda snarkade. Jag har föresten fått mig ett nytt smeknamn; Green sausage. Jag hade nämligen en grön sovsäck och sa att jag kände mig som en grön korv.

Dagen efter väckte de oss strax efter klockan sju. Vi packade ihop våra saker rätt snabbt så vi roade oss med att åka ner för en kulle på presenning vi haft i grottorna. Klockan 9 gick vi tillbaka ner till skidområdet. Eller ja, sista skidbacken ner bestämde sig hälften av oss för att åka ner på presenningarna. Jag och Lilli tänkte dock gå. Men efter ett par meter halkade jag och välte omkull Lilli. Så vi gled nerför i princip hela skidbacken. Inte behövdes det några presenningar inte. Vi måste ha sett ut som idioter; de som satt i liften påväg upp måste ha fått sig ett gott skratt i alla fall.

När vi kom ner åkte vi skidor i ett par timmar innan vi åkte hem.